Livet mitt

Vårdagarna rinner iväg, helgen med dottern var rätt skön men dagarna rinner iväg så snabbt. Nu började veckan igen, med utvecklingssamtal, möten, livet. Ensamheten. Det splittrade livet, tankarna. Ibland undrar jag om det aldrig ska ta slut, om det alltid ska göra ont?

 

I en annan del av mitt universum finns Du. Ett annat liv en annan värld, där jag står utanför. Och jag fortsätter att bry mig, fortsätter att känna. Till och med för de dina, men jag börjar ana, känner att du är på väg bort och att det är kanske det som är det bästa. 

 

Idag kändes det både splittrat och ensamt. Barnen som visade sig från sin mest trotsiga sida, negativa besked, midnattsmörk himmel, dystra tankar, uppgivenhet.

om jag finge hjälpa Dig, om jag t.o.m. finge hjälpa henne, men framför allt ge dig en glad, lycklig och mysigare tillvaro. Om.

 

Istället står jag på utsidan. Din värld är inte min medan min är din. Jag kan inte ta steget in och styra upp, jag får inte ta plats även om du någonstans säger att jag har plats. I ditt hjärta. I ditt sinne, i dina drömmar. Så är jag inte där, jag är inte medräknad, jag är inte din. Och det är som gör allra mest ont.

 

 

Igår hittade jag ny mark vilket gav mig ny energi och kraft, men också inspiration och bekräftan på vad jag faktiskt kan. Uppskattade mottagandet och kontakten, allt det ljusa och det nya. Euforin kanske lägger sig men jag bestämde att börja redan idag trots att den kursen går rätt sent.

 

I övrigt, svårt att sova, tankar som mal. så mycket praktiskt. Och saknaden, efter honom, efter barnen, efter jobbet. Efter en riktig vardag, efter det som är ett ordentligt liv.

Tiden har runnit iväg. Vinter har blivit vår. Människor har kommit och gått, och jag själv har gjort mina val, däremot så gjorde förra veckans besked mig väldigt ledsen. Nu går jag i alla fall vidare trots att tystnaden och tomheten från de, den gruppen kommer att kännas ett tag. Det är dags att utforska nya ställen och framförallt komma vidare i min egen utvecklingl

 

I lördags avverkades eurovision song contest och en 40-fest, extra tid med goa barnen och igår söndag en framgångsrik bra truppgymnastiktävling och guldet i Hockey VM. 

 

Idag började livet i det mjölkvita dimmiga, nu har det klarnat upp och så också mitt sinne. Nu ger vi oss ut i solen och vårdar hjärta och själ.