Livet mitt

Jag har blivit förpassad från mitt tidigare bloggnäste. Där trivdes jag bra i anonymitetens värld. Såhär ett par år efter mitt uppbrott från tryggheten så tar jag in hösten och livet igen, om än med litet törnar och svårigheter på vägen.

 

Igår tillät jag mig svepas iväg, igen. Hos naprapaten. Många pratar om lyckliga slut, eller avslut (?). Jag fick ett lyckligt slut, liksom att jag fick en rejält mör vad och en litet bättre avslappnad rygg. En stunds ömhet, värme och närhet också liksom goda samtal och skratt. Att tanka energi och ge. Det är min melodi. 

 

Jag blev också övertalad att köra två dagars vila från träningen eftersom annars gör inte behandlingen någon nytta. Ja, men lycka till med det, säger jag bara... Det kryper redan i skinnet på mig. Kanske jag kan klämma in en långpromenad, annars tänker jag okynnesklättra hemmavid.

 

Ikväll vankas det bullbak men först ska dotter få ta hål i öronen och jobbdagen ska avverkas.