Livet mitt

Jag går litet i ett vaccuum. Inte nog med att jag fick slutgiltigt datum för jobbet, jag hatar den här ovissheten. Känslan att vara flytande, utan en fast punkt och mening. Med livet. Vissa saker, en del människor kommer alltid att finnas där, en del kollegor står mig närmare än mina föräldrar vissa stunder, nästa stund vet man inte hur man ska bete sig då väninnan från barndomen plötsligt slår ner på en.

 

Jag tror jag behöver min tysta bubbla ett tag till, det närmar sig barnens avresa, det närmar sig avslut och den grå hösten färgar mitt sinne och hjärta i väntan på kulörta jul-lyktor, pepparkakor, glögg och den där julfesten som jag faktiskt inte vet vad jag har att göra på.

 

Har i alla fall, den där bokade resan att se fram emot medan jag förtvivlat letar efter min strukturella vardag, min livlina och snöre som för dagen verkar vara som bortblåst...

Veckan har gått rasande fart. Intervjuer jobb och stort företagsmöte.

Gårdagen avrundas gott, trevligt och skönt. Att få rufsa blåögt blont om natten är närande, goda samtal skratt och drinkar är närande. Ljus värmande hud mot min och lena sidenlakan gör att man sover gott. Det ska vara, riktigt bra ibland för det är jag värd.