What if
"What" and "If" are two words as non-threatening as words can be.
But put them together side-by-side and they have the power to haunt
you for the rest of your life: What if? What if? What if?
And that's how it is...
No, I can't take one more step towards you
'Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore
You lost the love
I loved the most
I learned to live, half alive
And now you want me one more time
And who do you think you are?
Runnin' round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
I've learned to live, half-alive
'Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore
You lost the love
I loved the most
I learned to live, half alive
And now you want me one more time
And who do you think you are?
Runnin' round leaving scars
Collecting your jar of hearts
And tearing love apart
You're gonna catch a cold
From the ice inside your soul
So don't come back for me
Who do you think you are?
I hear you're asking all around
If I am anywhere to be found
But I have grown too strong
To ever fall back in your arms
I've learned to live, half-alive
Kvällstårar
Någonstans lovade jag mig att inte vara för blödig och dan, varken i text eller bild, men jag är en sådan känslomänniska. Idag under eftermiddag kvällen hade jag ett kort samtal över nätet med en god vän, en mycket god vän faktiskt. En som jag på vägen dock räknat bort men som blottar sitt hjärta och tankar för mig i ett. Idag på eftermiddagen kändes det som om han högg av min arm, igen. Knölade till det här hjärtat igen. Å för var gång känns det som om jag ramlar ner i den där gropen allt längre och längre. Att jag överhuvudtaget tillåter mig att kvaddas gång på gång?
Så, så är det. Två år som singel. Mitt val. Mitt liv. Ett par hjärtevänner som inte kan bestämma sig vilken fot de ska stå på, och mitt egna sinne och hjärta dras med i alla dessa känslokaruseller trots att jag vet vad som är bra för mig, vad jag är värd, vem jag vill vara med...